anneee

Jaha, nu var hon borta.....
det beslut som vi skjutit framför sååå länge e nu taget..  ett svårt beslut att ta men nödvändigt...
ville ju inte att det skulle gå så långt att det skulle hända nåt hemskt innan det gjordes....

det är tungt som fan... det var ju ändå min lilla Nikita.......................................
vill bara skrika, saknar henne redan... huvet som låg i famnen när man åt lr bara satt vid matbordet... nosen som buffade på en rätt ofta så det blev jobbigt.... lilla ångvälten som kom farandes när hon väl orkade springa...
när man stod och ropade och ropdade och ropade men inte fan kom det någon hund förän hon var klar med sitt =P
en envis dam.. precis som matte sin =)   

hann dock inte säga hejdå... tänkte att jag skulle åkt till mamma och pappa igår och gosat lite med henne... men så blev det inte.. ångrar mig som fan.. men jag trodde att det inte skulle bli av denna gång heller.. vi har ju sagt det så många ggr nu så till slut slutade man tro att hon nån gång skulle dö...
hon skulle ju leva med oss hundra år till, den lilla surkärringen.......

jag tror och hoppas vi gjorde rätt.... men det e ju klart att det alltid kommer upp frågor som för alltid kommer att va obesvarade......

nu båda gammelhaggorna borta... Tussan och Nikita.... hoppas ni retar gallfeber på varandra var ni nu än är =P

Saknar er!

Puss!!!!!!!!!!!!!!!!!!!